Manchester U - WBA2 - 0
En vunnen poäng - eller två förlorade?
IFK Göteborg fick med sig en poäng från Söderstadion, men länge såg det ut att bli tre. Det oavgjorda resultat var dock inte orättvist.
För någon som är van vid hemmamatcher och att vara ”en bland många” som håller på samma lag är det en upplevelse att titta på bortamatcher. När hela arenan står upp, viftar med grönvita flaggor och sjunger om sitt lag. De andra - de som ska besegras.
Jag har haft en förmåga i år att förutse vilken laguppställning Bosse ska starta med – förutom första matchen med 4-3-3 då – och därför kändes det bra när det även denna gång stämde överens med vad jag förutspått. Mamadou Diallo fick göra sin första start i allsvenskan. För er som inte sett honom live kan jag berätta att han är stor, stark, snabb och motståndarspelare och motståndarsupportrar visar viss nervositet när han samlar kraft för att ta en jättelöpning. För övrigt återgick Bosse Johansson till 4-4-2 med Sebastian Johansson och Håkan Mild som centralt, bollvinnande mittfält och frenetiskt arbetande Jonas Henriksson och Mikael Sandklef på kanterna. Försvaret var detsamma som vanligt, numera. Antonsson och Erlingmark som mittbackar flankerade av Dennis Jonsson till höger och Jimmy Svensson till vänster. Dessutom givetvis IFK:s bäste spelare hittills under säsongen, Martin Ericsson, bredvid Diallo på topp.
Matchen börjar med Hammarby-tryck och IFK försöker kontra. Sammantaget är det en match där lagen äger matchen i omgångar. Bajen har kanske mest bollinnehav och flest ”bra perioder” i matchen men jag undrar om inte IFK:s var minst lika farliga och skapade lika många bra chanser. När IFK går ner i försvar ligger spelarna precis rätt i positionerna på sina motståndare. Kennedy kommer inte igenom ofta mot Jimmy och Sandklef. Markstedt har även han mycket svårt mot Mikael Antonsson i luftrummet och mot Jonas och Dennis på högerkanten kommer Bajen ingenstans. Dessutom vinner vi bollar genom mittfältet. Med Sebastian och Håkan har vi två spelare som verkligen vinner mycket bollar och kan starta anfall mot Ericsson och Diallo eller ut på kanterna mot Henriksson eller Sandklef. Mittfältet vårdade boll väldigt bra och lyckades dessutom klara sig från att bli varnade. Större delen av de nästan 11 000 tyckte dock att Håkan var värd ett gult när han gick bryskt åt en av Hammarbys mittbackar.
När första halvlek börjar lida mot sitt slut och jag börjar känna att 0-0 vore skönt i halvtid slår Dennis till för andra matchen i rad. Det är från en fast situation som han dröjer sig kvar och när till slut Jonas Henriksson lyckades kämpa in ett kort inspel slår Dennis till. Jublet känns ensamt, men inte desto mindre skönt. Vem är ensam förresten? Dennis ser oerhört glad ut på storbildsskärmen när han klappar om kapten Erlingmark.
Andra halvlek ändrar Hammarby taktik och spelar 4-3-3 med nye brassen Dede och finske Pohja på var sin sida om en för dagen oerhört gnällig Markstedt. IFK bryr sig inte ett dugg om detta och inleder halvleken på allra bästa sätt. Diallo ser trött ut redan när han joggar in från pausen och efter en kvart byts han ut och Crossa gör entré. Bajen tar nu över. De skapar kanske inte så många chanser, men en del vassa hörnor och frisparkar. Efter 474 minuter utan spelmål tvingas Kennedy göra ett konstmål för betvinga den för dagen utmärkta göteborgska backlinjen och Bajens mindre hedervärda statistik.
Någonstans här tvingas Hammarby göra sitt andra byte i backlinjen och den inbytte högerbacken fick nu flytta över till vänster för att ge plats för Peter Holm. Med denna minst sagt orutinerade och nykomponerade backlinjen borde kanske IFK ha avgjort. Vi hade chanserna. Crossa hade en nick utanför och ett avslut på Bajens målvakt. Jonas Henriksson gjorde några fantastiska löpningar och Patric ”Långås” Anderssons inhopp lovade faktiskt mer. Just det senare var kanske lite märkligt. Inte att ”Långås” kom in för han har ju ganska bra statistik mot Bajen. Däremot bytet mot pigge, spelskicklige och skottkunnige Martin Ericsson var lite märkligt. Men kanske var han lite trött?
Nu gjorde vi inte några fler mål. Därtill var Ante Covic alldeles för duktig i motståndarmålet. Men sammantaget fick jag känslan av att ryggraden i laget senast vi var med och slogs om SM-tecknet 2001 med Mild, Erlingmark och Bengt Andersson kanske numera är utbytt mot Antonsson, Johansson och Ericsson. Dessa tre spelare imponerade oerhört på mig. Kan det vara det Lundin menade när han vid sin avgång påstod att framgången är runt hörnet? Glädjande att notera är också att Håkan Mild vinner allt fler bollar och börjar komma igång med löpningarna. Bengt Andersson hade glömt fadäsen senast och plockade bollar som ingenting. Kantspelet var stundtals mycket bra med Sandklef och Henriksson. En poäng är trots allt inte så tokigt och jag tror att vi är på gång!
Spelarbetygen nedan är satta av hemmalagets redaktion.